Under de senaste tio åren har könsutredningarna bland unga ökat. När Mira som tonåring ville korrigera sitt kön hade hon bråttom. Nu önskar hon att hon hade gett processen lite mer tid. Dokumentären Jag vill vara Mira igen handlar om en ung person som söker sin könsidentitet.
När jag första gången hösten 2019 hörde om Mira hette hon ännu Kai och identifierade sig som man. Jag ville intervjua en transperson som var nöjd med sitt liv och kunde berätta om sina erfarenheter.
Intervjun sköts upp och när jag ett halvt år senare kontaktade Mira igen hade hennes liv tagit en ny vändning.
Mira, som hade levt som transman i hela sitt vuxna liv, hade blivit allt mer obekväm i sin maskulina roll.
– Jag vill inte kalla mig för en ångrare men jag kan ibland önska att det hade funnits en annan väg för mig, säger Mira som idag är 26 år gammal.
Som tonåring var hon ändå fast besluten att det här var rätt väg att gå. Hon fick sin transdiagnos som 18 år gammal. Då började hon testosteronbehandlingen och gick igenom medicinska ingrepp för att korrigera sitt kön.
Som man kände jag mig fri och hade lättare att uttrycka mig
― Mira
Ovanligt att man ångrar sig
I dokumentären besöker Mira transpolikliniken vid Tammerfors universitetssjukhus. Hon tas emot av läkaren Riittakerttu Kaltiala, som var den som gav Mira transdiagnosen när hon var tonåring.
Kaltiala kan inte kommentera Miras fall, och hon hörs inte i dokumentären. Den är helt och hållet berättad ur Miras synvinkel. I den här artikeln berättar Kaltiala ändå allmänt om detransition och vad det innebär.
Vi har begått ett fruktansvärt misstag om någon ångrar sig
― Riittakerttu Kaltiala, läkare
Detransition innebär att den som påbörjat en könsbekräftande process avbryter den medicinska behandlingen. I många fall innebär detransition också att personen återgår till att se sig som det kön hen föddes som.
– Vi har begått ett fruktansvärt misstag om någon ångrar sig. Vi har mycket att lära oss av de här fallen, säger Riittakerttu Kaltiala.
I Finland har antalet personer som sökt sig tillbaka till transpoliklinikerna ökat jämfört med tidigare årtionden. Samma tendens har man märkt i de övriga nordiska länderna. Det finns ändå inga exakta siffror på hur många de är. Alla som ångrar sig vill heller inte ha hjälp utan håller det för sig själv, säger Kaltiala.
– Som tur är fallen ändå ganska få. Tidigare var det 2–3% procent som sökte sig tillbaka till transpoliklinikerna för att detransitionera. Det finns ändå tecken på att det skulle ha ökat efter att antalet som söker sig till den könsbekräftande vården har ökat kraftigt sedan 2010-talet.